Det kan jeg den attende
som aldri jeg lærer
møy eller manns kvinne -
alt er godt
om bare én kan den,
slik er slutten på galdrene -
uten den ene
som omfavner meg,
eller min egen søster.
Vers 37
|
|
Þat kann ek it átjánda,
er ek æva kennik
mey né manns konu,
- allt er betra
er einn um kann;
þat fylgir ljóða lokum, -
nema þeiri einni
er mik armi verr
eða mín systir sé.
Vers 37
|
heim
meg
ideologi
asatru
kunst
kaos
gestrbok
lenker
|
Musikk
Visuelle Uttrykk
Ordkunst
Norsk Natur
Årstider
[Sommar:]
Nu det flöjtar om barrverkens yviga man
I lavlupna grenar hos furor och gran
kådoströmmar störta fram i barkfårors ban
Och mossa stammens rot bekransar
[Höst:]
Stormens anderöster genom lövsalen röd
Där dvärgbjörkar flamma i den höstliga glöd
Den kämpalystne gudom bringar sommaren nöd
Fallna löv i vinden dansar
I fröjdestinnad bunad
Av fyra makters tid
Där hällen ligger runad
Av skalder, störst är nordan
Och aldrig läggs den nid
En konungslig fullbordan
[Vinter:]
Frost har tronat fjällvärld och snöbäddat land
kristallisk isöken längs dess strand
Fimbulkylan kväver likt en rovriddarshand
Blodet tjälas, ty den dräper
[Vår:]
Kylan löser sin snara kring insjö och länt
Det bittra vargavädret äro försvänt
Solens strålar markens lyster nu återtänt
Runt åar vattenröken väper
I fröjdestinnad bunad
Av fyra makters tid
Där hällen ligger runad
Av skalder, störst är nordan
Och aldrig läggs den nid
En konungslig fullbordan
Musikk og lyrikk av Vintersorg
Otygs Hjemmeside
Skrevet : 2004-10-24/01:42:58
Tilbake
|
Siste oppdatering : 2006-12-02/20:54:11 Les artikkelen
Siste innriss : 2023-05-13/17:17:46 Les gjesteboken
Antall besøkende : 790092
|